Flickan som älskade musik
Det finns en flicka, som bor mitt inne i standen vimmel. Hon går i en helt normal skola, hon har helt normala vänner, men hennes liv är inte som en normals flickas.
Hennes hjärta håller på att sluta slå. Hennes blick sänks. Hennes hopp försinner sakta sakta.
Det faktum att hennes liv saknar mening är inget nytt.
Hon har mått så här i snart ett år.
Allt började med att en viktig person i hennes liv försvann.
Sen började allt förfalla.
Minnena av personen blev suddigare och suddigare. Hon försökte prata, försökte säga något. Men det fanns ingen som lyssnade. Hon ville finna någon som kune förstå henne. Någon som såg smärtan i hennes ögon.
Det fanns någon. Långt borta. Det allt va ett skämt, en lek.
Den sorgsna flickan försökte finna ett skäl att leva. Det va svårt.
Men hon hittade något.
Musik.
Den skulle aldrig svika henne. Den skulle alltid finnas där som tröst. Skulle alltid bara finnas där och förstå allt. Om han var glad eller ledsen.
melodi till melodi svepte genom hennes ögon. Blodet genom hennes ådror följde rytmen.
Hon isolerade sig från omvärlden. Pratade inte med någon. Satt bara ensam och lyssnade på hennes musik.
Det så mycket länge.
Flickan fick hjälp. Hon hittade en vän som hjälpte henne genom det tuffaste. Men månaderna gick, och flickan orkade inte mer. Hon brydde inte sig längre om att prata. Hon brydde sig inte mer om det runt henne. Hon kunde inte se genom hennes ögon. Det var osynliga händer som styrde henne. Det var en tänkte värld som hon levde i. Men hon hade sin musik.
Och det var genom musiken hon hittade honom.
Lyckan....
Kommentarer
Trackback
